Kreta
år Kretaresa blev så bra som den skulle. Vi lyckades med det vi föresatt oss och hade en magisk stund tillsammans allihop vid vattnet på en klippa. Att vi lyckades hitta ett ställe som både jag och min syster tyckte passade perfekt säger en del. Vi promenerade själva och valde samma plats. Sen att vi lyckades få med hela familjen trots jobb, skola och graviditeter.
Mamma och pappa är tillsammans igen <3
Själva boendet kanske inte höll den standard vi hade trott, Paradise apartments i Kato Daratso. Köket med utrustning var under all kritik och inget kök hade utrustning för rätt antal personer. Vi fick te lägenheter på bottenvången, under poolvåningen, och en högst upp. Den med ett extra rum som vi skulle ha med äldsta dotter var den högst upp. Fördel balkonger i två väderstreck, nackdel bara AC i vardagsrummet. Samt att det bara gick att få en nyckel till lägenheten.
Redan efter en halvtimme så ville barnen att jag skulle komma ner och kolla och lukta i deras lägenheter, mögel! Yngsta dottern och mågen fick byta lägenhet direkt trots att de lät omöjligt först. Till och med mögelfläckar i soffan. Mögel även i mellandotterns kylskåp som skurades ur. Trevlig och hjälpsam personal. Lugnt och fint runt poolen med en bra lekhörna. Dock skulle det kanske varit tak över lekhörnan då golvet var för varmt för att gå på under eftermiddagen. Tak inte bara för golvet utan även för att skydda de små från solens starka strålar.
Till den tredje natten fick vi en obehaglig överraskning. Ett grekiskt ungdomsgäng! De fyllde våning två och ngn lägenhet på våning ett. Familjehotell! Pyttsan! Vi som bodde i just det huset fick nattsömnen rejält förstörd. Personalen pratade med en det hjälpte inte, de hotade också men verkställde aldrig hoten så det blev några stökiga sista nätter. Trist!
På fredagen så bokade jag och mannen Samariaravinen och den yngsta dottern men måg bil för utflykt till den vackra stranden Elafonissi. De andra softade vid havet och poolen. Just under dagen så hade jag nog hellre åkt bil i några timmar till beachen. Nu i efterhand, NÄ. Det var oerhört tungt men nu har vi gjort det.
Vi skulle bli upplockade vid sex på morgonen på stora vägen i Kato Daratso. De var 15 minuter sena. Bussen var nästan full av trötta turister. Vi hade betalat 20 euro/person i förväg och betalade nu också 5 euro/person för inträde i ravinen och 10euro/person för båtresan tillbaka. Tursitfälla naturligtvis när bussen stannar alldeles innan ingången till ravinen för att vi ska kunna shoppa frukost, matsäck och prylar. Skön dock att låna toaletten. Vi åt lite av våra mackor innan vi åkte vidare. Vi hade varsin baguett, 3 bananer, mineraljuice och vatten med oss. Badkläderna vägde inte så tungt i ryggsäcken men det gjorde kameran, min kamera och en av döttrarnas objektiv.
Framme och start 07.58. De första två kilometrarna var jobbiga och drömmen om att stigen snart skulle innehålla mindre stenar växte. Men! Det kom inga mindre stenar. Jobbigt att gå och känna sig i vägen när det kommer folk som ska tränga sig förbi, trodde jag skulle få en stav i vaden ofta eller att någon skulle snubbla över en. Många som skyndade förbi oss skyndade förbi oss ofta. De hade bråttom och vilade betydligt oftare än oss.
När skyltarna visade på 10 kilometer så visade min stegräknare 11,9. Man går ju inte direkt raka vägen. Första riktiga vilostället med toaletter, sjukvård och många sittplatser. Första gången vi satt ner riktigt och åt upp resten av baguetterna. Jag kände att det kanske var läge att besöka damrummet innan fortsatt vandring. Kul! Trötta och skakiga ben och så måste man ner i hukande ställning för att kissa.
Efter det stoppet så undrade jag fler gånger varför jag utsatte mig för detta. Ingen återvändo. Vid olyckor finns det åsnor att tillgå? Detta betalade vi för? När vi kom till nästa riktiga stopp så läste mannen att det var två etapper till kvar. En på 45 minuter och en på 40 minuter. Vi tittade på klockan och ruskade på huvudet. Inte fasen skulle vi väl gå hela dagen sa vi innan! Nähä!
Nästa stop fixade vi på 40 minuter och det var utgången ur ravinen. Noggrann biljettkontroll även här, får inte passera utan din biljett. Sen var det bara 40 minuter till. Man kunde ta n buss för, tror det var 2 euro, men se det gjorde vi inte.
Snacka om lycka när vi kom ner till restaurangen vid havet där vi skulle träffa guiden igen. Sätta sig ner och ta av sig skorna! Varsin kall öl! Stegräknaren visade på 2 mil och klockan på 6 timmar och 59 minuter.
Vi hade missat tiden på guiden med en timme så vi hade gott om tid på oss. Det blev inget bad. Vi strosade ner i hamnen med mina trötta höfter och mannens ömma knä. Det tog en stund innan båten kom och bussresan sedan var lite tråkigare, det tog lite längre tid. Vi var tillbaka i Kato Daratso när klockan nästan var halv nio på kvällen. Ingen av oss orkade gå ut och äta med äldsta dottern som vi lovat utan vi lagade lite mat i lägenheten. Stekt ägg, pasta och korv. Gudagott! Jag hann också ut och skälla på det grekiska ungdomsgänget.
Helt slut i höfter och en fot så bestämde jag mig för att ta det lugnt vid poolen med en av döttrarna. Mannen som var piggare valde att gå till stranden och träffa de andra och barnbarnet. Vi sammanstrålade för en lunch i byn sen. Hittade ett bra och billigt ställe som serverade olika typer av god och billig Gyros. 2,40 euro för en god lunch man blir mätt av.
Stället vi åt på första kvällen blev en favorit och fick 3 besök av oss. Deras Meze var helt underbar. Så lördagkvällen tillbringade vi där.
Sista kvällen blev det en taxitur till Chania för att besöka en restaurang vi blivit lockade till. De gjorde reklam för det traditionella grekiska köket och sade att de hade Kokkinisto. De hade den naturligtvis inte på lamm så vi provade nöt och fläsk. Fiasko! Vi fick sitta direkt utanför synagogans dörrar och det var varmt och trevligt men maten var inte alls som väntat. Goda oliver dock.
Shoppingtur och Synagogabesök i Chania en dag. Jag shoppade men inte syster.
Kvällspromenad med en underbar solnedgång tillsammans med mannen, syster och svåger.
En härlig resa när man har förmånen att få umgås med de nära och kära.
